Lite pyssel..

Vår lille "buse" har blivit stor! Men han och husse busar fortfarande lika mycket som förr! Enda skillnaden är att Kent inte har lika misshandlade armar.

Känns helt ofattbart att hela sommaren passerat redan..

Vi har haft mysiga besök av alla mina barn o barnbarn i omgångar.

Det är helt underbart!

Det bästa var ändå att Milou uppförde sig så fint när de 3 som inte har någon hundvana alls kom. jag var rädd att han skulle skrämma dem , men han fick iallafall 2 bästa kompisar! Den minsta var bara 1 år . Men han underhöll henne  

hela tiden o var sååå snäll mot henne.

Min gräsmatta som var så fin o grön, ja den är fortfarande grön , men se vissa skönhetsfläckar har det allt blivit. Det är svårt att helt låta bli att gräva.

Men det har varit sååå skönt att ha den nya dörren i staketet för nog har det vakats o hållits koll på alla grannar och icke grannar här i sommar!

Vi ska inte tala om alla stackare som försökt klippa gräs, rensa rabatter o klippa häckar o buskar! De har inte varit mycket värda kan jag säga!

Jag har försökt plantera rabarber, jordgubbar, potatis mm i rabatten . Men se en upprörd herre har trampat ner de stackars jordgubbarna i sin iver att tala om ev besökare att här går man inte in utan tillstånd! 

ja till sist fick den stackars rabarbern med stryka på foten!

potaisen växer ju under jord så den har vi fått smaka. Och varsin jordgubbe hann vi med få.

Men det har nog varit lite för dåligt med sol o värme i mina rabatter iallafall i sommar. Så det får bli nya försök nästa sommar.

Så har jag iallafall målat om utemöblerna! Det blev riktigt fint. Men färgen tog slut när soffan var kvar så vi får väl se om jag får energi till att skaffa mer färg innan det blir helt kört!

Annars så har det hänt en hel del i sommar så nu kan jag äntligen börja se fram emot min viktoperation på allvar.

Lite småsaker som ska redas ut , men efter den 23 okt så hoppas jag på att gå in i det sista av utredningen. Sen är det bara att vänta på datum för själva operationen om nu inget kommer emellan.

Det känns otroligt skönt , men samtidigt lite skrämmande!

Milou och jag har börjat på kurs för att lära oss lite vett.

Trevlig lugn tränare med mkt sunda åsikter så det känns kanon.

Vi är bara 4 kursdeltagare så det finns verkligen tid för träning o hjälp.

Nästa gång ska vi få lära oss lite om apportering.

Ska bli kul för här hemma så har vi delade meningar om detta.

Kent tror inte det går lära en sheltie men jag säger att det går!

Men visst , det blir säkert lite mer jobb än min gamle golden , Nicko ,som ju älskade bära allt redan som valp.

Samtidigt som allt känns bra så finns en djup oro för mina barn o speciellt min yngste som far såå illa..

Jag går inte in på detaljer ,men det är så fruktansvärt jobbigt när man sett alla tecken under flera år , men bara blir bortmotad av andra...

Och själv sitter jag för långt bort utan att kunna göra ngt..

Det gör så ont att jag knappt vet hur jag ska orka..

Men jag har Milou som hjälper mig att stappla vidare..

Han finns här hos mig tack vare den mest varmhjärtade kvinna jag mött

i mitt liv.. Viktoria..

Nu ligger det en utslagen vovve vid min sida som bara väntar på sin sista lilla kissepromenad..

När vi sen kommer in så väntar han otåligt på att jag ska släcka o krypa ner i sängen. För då får han alltid ett par hundkex.

Så han rusar upp i fotänden på min säng där han lägger sig o väntar spänt!

Han ser när jag öppnar skåpet med kexen. Sen säger det svooosh!

Och innan man hunnit blinka så ligger han på sängen!

Han är bara sååå go!!

Nya gräsmattan som väntar på en gräsklippare el trimmer.

Mattes stolthet..

Sussar sött i sin kära bur..

Här njuter Milou för första gången på den nya gräsmattan.

Har just tagit bort avspärrningen..