Jiiipppiiii!!

Mitt startande glädjetjut kommer sig av att Sara fick glasögonvinst! Då kan hon äntligen få sig ett par nya! Tydligen har hon nu fått både tid för recept och hittat sig ett par som hon gillade.

Äntligen något bra som händer.

Annars är det lite upp och ner här. har börjat känna mig så attans trött igen. Vet inte om det är sockret eller sköldkörteln som bråkar..

Det är ju så jobbigt när de inte kan lyssna på vad man säger utan de bara tolkar det efter värden och böcker till punkt och pricka.. Kent går ju med sina problem med som antagligen beror på sköldkörteln. Men så fort värdena är strax under det"normala" så tas det nya prover som naturligtvis lägger sig på andra sidan strecket då.. Och då vill de inte ens prova en låg dos av medicinen. Trots att 3/4 av hela hans släkt går med sköldkörtelproblem..

tack och lov har jag ju i allafall fått diagnos och medicin. Men det känns som det far upp och ner. Är så förvirrad och glömsk med igen nu. Mer än vanligt.. Men jag ska träffa min läkare för sockerkoll i nästa vecka. Så då hoppas jag på lite mer. Och framför allt.. En remiss för en viktoperation.. För nu har jag testat allt! 

Och tabl jag fick hjälpte bara en bit som det brukar. Sen står jag still på samma ställe. Kan ju inte skylla på vare sig mat el motion nu, för jag och Milou tar våra små promenader varje dag numera.

Han är så härlig på morgonen, och tur är nog det.. För jag är ingen glad prick på morgnarna precis. Stel och värk i lederna stapplar jag ut med en lycklig valp i kopplet. det bara sprudlar av livsglädje om honom!! Och han tittar på en hela tiden då för att se om man verkligen är med! :)

Då kan man inte vara sur det lovar jag! Inte ens om det spöregnar!!

han väntar snällt på att jag kryper i lite kläder o stapplar med ut.

Så det är tur att han finns där. Annars hade jag aldrig orkat kravla mig upp!

Men han börjar bli jätteduktig med att säga till när han vill ut.

Sen lever han ju rövare med oss fortfarande. Speciellt på kvällarna då han ill ha uppmärksamhet genom att bita o smånypas med de ettriga små tänderna.

Men han börjar lyssna på nej nu. Iallafall när jag säger till. Men inte utan en lång radda med grufflande, muttrande hundprotester.. Och då blir jag sååå full i skratt att jag har svårt att hålla masken..

Han är ett riktigt litet charmtroll trots att han driver mig till vanvett ibland.. :)

Nu får jag nog avsluta här för det blir dags för lite matinskaffning..

Det är slut i kylskåpet igen...

Ha en skön helg alla!!